Jag hörde detta från en muslimsk vän. Så jag sa till honom att läsa Koranen och se vad Koranen säger om hundar.
Det är intressant att veta att hundar nämns 5 gånger i Koranen, inte bara en gång. De nämns i 7:176, 18:18, och 18:22 (3 ggr). INGENSTANS säger Gud att hundar är smutsiga djur, eller ger någon sorts indikation på att de bör undvikas eller behandlas såsom många muslimer tror att de ska behandlas - dåligt. I själva verket ger historien om människorna i grottan, i Sura 18, en indikation på att vi ska vara tacksamma.
Människorna i grottan, 3, 5, och 7 nämns i Koranen, och varje gång insisterar Gud på att låta oss få veta att deras hund var med dem. Deras historia skulle kunna vara komplett utan att nämna hunden, men Gud gjorde det ändå. Varför?
Gud berättar att dessa rättfärdiga människor var i grottan med sin hund. Om det inte vore rättfärdigt att ha hundar, skulle inte Gud skildrat deras historia på ett sådant sätt, i vilken man också måste minnas att hunden var där. Vi måste veta vem Gud är, om vi dyrkar Honom på rätt sätt. När Gud säger något så menar Han det, och när Han inte gör det, menar Han det likaså. Om inte Gud förbannade hunden och kallade den för en massa saker, är det för att Gud vill att vi ska veta att Han skapade denna vackra varelse och Han förväntar sig att vi ska använda oss av och bekanta oss med detta djur som gjorde dessa rättfärdiga människor i grottan sällskap.
Påhittade Hadith motsäger Koranen. Många av dem berättade av Abu Huraya. Abu Huraya, vars namn översätts till, "far till liten katt," hatade hundar och katter, och ur hans mun kom många hadith som förolämpade kvinnor och förbannade hundar, och gjorde dem till oönskade djur som man skulle undvika, och i andra hadith döda.
Dessa påhittade hadith tillskrevs felaktigt profeten Muhammed, som inte kunde yttra annat än Koranens läror, och som var ett bra levande exempel på någon som följde Koranen. Profeten Muhammed som levde enligt Koranen skulle inte kunnat göra någonting annat än hålla med Koranen, inte motsäga den. Gud gav oss ett fantastiskt kriterium med vilket vi kan känna igen Hans sanning från de påhitt fabricerade av människor.
"…om det vore från annat än Gud, skulle de ha funnit många motsägelser däri." (4:82)
Kan vi vara bedöma detta? Det måste vi göra.
Hundar: Utöver Traditionella Islam
Varför ser den så kallade Muslimska världen ner på hundar? Varför har traditionen gjort det så svårt att ha en hund i sitt hem? Varför skulle en "Muslimsk" taxichaufför vägra tillåta en blind man och hans ledhund tillträde till hans taxi?
Hundar är Guds underbara varelser. De kommer människor mycket när, de skyddar dem och tjänar dem, och detta har varit fallet nästan sedan Gud placerade människan på jorden. Är det då logiskt att tro, att Muhammed (eller någon annan budbärare) skulle placera förbud på dessa älskvärda varelser när Gud inte gör det?
Hur vet vi att Muslimer inte får vara när hundar?
Låt oss titta på Guds ord i Koranen. I berättelsen om människorna i grottan, i Sura 18, blir det tydligt att Gud ser hunden som en del av människans liv.
18:18 "Man kunde tro att de var vakna, när de i själva verket sov. Vi vände dem till höger och till vänster sida, medan deras hund sträckte ut sina ben mitt ibland dem."
Hadith påstår att änglar inte kommer in i ett rum där det finns hundar. Det skulle innebära att under de 309 åren människorna sov i grottan, så kom aldrig en ängel in i den. Ändå säger Gud, "Vi vände dem…" Användandet av ordet "vi" indicerar tydligt medverkandet av änglar. Det finns absolut ingen anledning att nämna hunden i denna historia, förutom för att göra det tydligt för kommande generationer att hundar tillåts leva bland människor, "mitt ibland dem."
Och 18:22 visar klart och tydligt att hunden räknades tillsammans med de troende. "En del kanske sa, de var tre, deras hund den fjärde, medan andra sa 'fem, den sjätte var deras hund,' när de gissade. Andra sa, 'sju,' och den åttonde var deras hund. Säg, min Herre är den som bäst känner till deras antal. Argumentera därför inte med dem; håll bara med dem. Du behöver inte rådfråga någon om detta."
Det finns Bibelböcker som inte inkluderas i alla Biblar. De känns vid av en del sekter, men inte av andra. Dessa kallas för "de apokryfiska böckerna." En sådan bok har titeln "Tobit." Det är en underbara berättelse. Den påminner mig om Luqmaan i Koranen. En troende man råder sin son att alltid dyrka Gud, att vara rättfärdig, att ge till välgörenhet och att aldrig ångra gåvan, att vara ödmjuk och rättvis i alla affärsangelägenheter. I denna bok Tobit, ger sig sonen, Tobias, av på en resa för att hjälpa sin far. Gud sänder en ängel med honom i skepnaden av en man, och kapitel 5 vers 16 säger;
"Så begav de sig och den unga mannens hund var med dem."
lite senare i samma stycke
"Efter detta begav sig Tobias, prisande Gud för att Han gjort hans resa så framgångsrik….Så de begav sig, och deras hund gick med bakom dem."
Hunden nämns inte någon annan stans i hela berättelsen. Det är precis som med människorna i grottan. Det finns ingen anledning att nämna hunden alls, förutom för att visa att det är helt naturligt att få sällskap av sin hund. Gud förbjuder sannerligen inte detta.
Gud har gett hundar egenskaper som gör dem till perfekta sällskapsdjur och medhjälpare för människor. Det faktum att hundar tycker om att vara runt människor och att förnöja dem, gör det enkelt att föda upp dem med speciella särdrag, och att träna dem för flera olika underbara jobb. Hundar finns i alla former och storlekar. Från den lilla Chihuahuan som väger ca 1.5 kg till den stora St. Bernards hunden som kan uppnå en vikt på ca 100 kg. En del hundar är helt enkelt ämnade som sällskap för människor, och är små nog att bära omkring och att sitta i ditt knä. Vetenskapliga studier har visat att en människas blodtryck kan sänkas bara genom att klappa en hund. Så deras enkla vänskap är en gåva från Gud.
Utöver det har hundar ett stort antal olika färdigheter. Hundar vallar och vaktar får och boskap utomordentligt bra . En del hundar har en naturlig instinkt att beskydda. Polis och militär utnyttjar ofta denna egenskap, och använder sig av Schäfrar, Dobermans och Rotweilers i sitt arbete. Hundar är underbara att ha när det gäller att hitta någon/något och när det gäller räddningsoperationer. Detta har pågått i hundratals år, från den kända St.Bernards hunden som hittade människor som kommit bort i snön, och som lade sig ned hos dem för att hålla dem varma (de bar inte på en tunna konjak), till moderna tider, då de hjälper till att hitta överlevande efter ras.
Hundar har alltid deltagit i sportvärlden, som Koranen bekräftar i 5:4.
"De konsulterar dig om vad som är lagligt för dem; säg, 'lagligt för er är alla goda ting, inklusive det som tränade hundar och falkar fångar åt er. Ni tränar dem enligt Guds läror. Ni får äta vad de fångar åt er, och nämn Guds namn därpå. Ni ska iakttaga Gud. Gud är ytterst effektiv på att granska."
Ändå, enligt Hadith, så måste allting som en hund rör vid tvättas sju gånger, och sista gången i jord. Det verkar inte vara i enlighet med Koranen som säger att vi får äta av det de fångar åt oss. Skulle den vackra fågeln som Retrievern stolt hämtar i sin mun tvättas sju gånger, och slutligen i jord? Det låter inte speciellt aptitretande.
Under sista tiden har människan kommit att behöva hunden mer för vänskap och ömhet, mer än någonting annat. Och av det har användandet av hundar som ögon, öron, armar och ben för de handikappade kommit. Att se en seende hund guida en blind person ner för en trafikerad gata eller genom ett packat köpcentra, är verkligen en inspirerande syn. Det ger frihet och oberoende som denna person aldrig annars skulle ha haft.
För en döv person kan en hörande hund tillåta honom eller henne leva ensam utan rädsla. Hunden kan läras upp att varsko sin ägare att dörren, telefonen, eller väckarklockan ringer, eller att brandvarnaren tjuter. Ett dövt par kan besvara sitt gråtande barn, för hunden kommer att varsko dem. Världen blir inte så skrämmande och de känner sig inte så ensamma, med en hund som hör åt dem.
För någon i rullstol, eller någon vars reumatism inte tillåter dem att böja sig eller lyfta, kan en hund förse så mycket hjälp och tröst. Det enkla med att plocka upp ett föremål man tappat tar vi för givet. Men för en handikappad person kan det innebära förödmjukelsen av att alltid behöva be om hjälp. Med en hjälphund vid sin sida, kan samma person uppnå oberoende och självkänsla. Hunden är glad över att hämta pennan eller nycklarna eller pillburken, även om den åker in under bordet.
Hundens positiva egenskaper - lojalitet, pålitlighet, tolerans - är något man historiskt sett alltid lagt märke till. Mark Twain sa "Om du tar hand om en svältande hund och gör honom framgångsrik, kommer han inte att bita dig. Detta är den principiella skillnaden mellan en hund och en människa." Och Lord Byrons gravskrift för sin hund läser, "(Han) ägde skänhet utan fåfänga, styrka utan oförskämdhet; mod utan grymhet; och alla människans dygder utan ondska."
Och så klart den viktigaste egenskapen av alla, vilket Byron inte fick med, är total underkastelse till Gud hela hundens liv. Jag tror att det gör oss väl att dela våra liv med dessa underbara varelser, och att lära oss mer från dem.
"Himmlarna och jorden är full av bevis för de troende. Även i er skapelse finns bevis för människor som är övertygade." (45:3-4)
Myrornas Välde
"Alla varelser på jorden är samhällen som ni…." Koranen 6:38
Av alla myriader av djursystem Gud etablerat på jorden är myrorna sannerligen ett av de mest fantastiska. Det finns ca 10.000 sorters arter, och de bor i princip överallt på jorden. De har funnits i ca 100 miljoner år eller så, med fossila myror som nästan är identiska med myrorna idag. De flesta arter lever i mycket organiserade kolonier med en drottning, några manliga myror för fortplantning och många kvinnliga arbetare.
I början av en ny koloni, visar sig en fantastisk serie av instinktivt beteende. Drottningen flyger ut, befruktas (precis som med biet, faller mannen död ner), och hittar en ny plats. Hon gör ett ytligt näste och släpper sina vingar. Hon använder vingarna till mat och suger också upp flygmuskler i sin kropp som näring. Det kan försörja ett år utan någon annan mat. Olikt bidrottningen som följs åt av många arbetare till sin nya plats, går myrdrottningen helt ensam och måste försörja sig själv tills nya arbetare kläcks. Hon lägger 100 ägg per timme, 30.000 per vecka. Efter ca 20 dagar, förvandlas äggen till ormlika larver, som drottningen tvättar och matar. Efter ytterligare ca 20 dagar är myrorna redo att möta världen. De vet instinktivt vilken roll de har att spela. De första ut är alltid arbetarna/samlarna. De går ut och hämtar mat som de för tillbaka till nästet till drottningen. Hennes jobb är nu uteslutande att lägga ägg.
Det finns en speciell arbetsdivision bland myrorna. Olikt bina, som går från ett jobb till ett annat, föds myran till det jobb den ska utföra hela livet. Sköterskorna är mycket noga i sin vård av de unga. De ser till att smuts inte kommer in kroppssegmenten, och slickar konstant äggen och larverna. De bär de varsamt till den lämpliga platsen i koloni för varje utvecklingsfas - som har den rätta proportionen fukt, värme, etc. De flyttar dem till kammar som ligger högre upp för värme under dagen, och till de lägre kammarna på natten. Om det regnar ute, kommer sköterskorna att springa omkring bärandes sina ansvar längre och längre ner dit regnet kanske inte når.
Arbetsmyror koncentrerar sig på att förstora nästet, gräva nya kammare under jorden, och reparera där det behövs. De håller också kolonin ren genom att avlägsna smuts, skräp och de döda. Soldater är utrustade med större huvuden och hårda pansar likna skydd och större starkare käkar. De attackerar insekter, både för att skydda sig och för mat. Samlare hämtar maten. De kan bära upp till 50 gånger sin vikt. De kan också gå så långt som 200 meter och återvända med bara ett enda korn för att förvara djupt ner i nästet för framtiden - detta kan liknas vid en man som går 8 km till affären och tillbaka för en limpa bröd.
Myrkolonier är beroende av honmyran för sin skapelse och fortsatta existens. Drottningen och alla arbetare är honor. Intressant nog, indicerar skriften tydligt det kvinnliga könet på arbetarmyrorna - ett faktum som man inte kunnat känna till när Koranen uppenbarades, och sannerligen inte när det Gamla Testamentet skrevs. Ändå läser man i Ordspråksboken kapitel 6, verserna 6-8; "Gå till myran, O slöfock, studera hennes sätt, och lär visdomen; för trots att hon inte har någon chef, befälhavare eller härskare, skaffar hon sin mat under sommaren, och lagrar sin proviant under skörden." Och i Koranen, kapitel 27, betitlad, "Myran," har vi den charmanta historien om Salomons trupper i verserna 18-19; "När de närmades sig myrornas dal, sa en myra, 'O ni myror, gå in i era hem, så att ni inte krossas av Salomon och hans soldater utan att förstå det.' Han (Salomon) skrattade och log åt hennes påstående…."
Båda hänvisningarna är tydligt feminina, åter igen, något som inte man inte kunnat känna till vid denna tid. Gud har tillhandahållit en del otroliga livssätt bland de många myrarterna. Det finns myror som stjäl ägg från andra myrkolonier och uppfostrar dem till slavar. Det finns armémyror som rör sig konstant och jagar efter insekter. Det finns myror som har hjordar med bladlöss som de faktiskt mjölkar, och åtnjuter ämnet som bladlössen producerar från blommor. Det finns myror som arbetar i lag för att sy ihop blad som de använder när de bygger sina nästen. Och det finns "parasoll" myror som bär stora lövbitar över sina huvuden som paraplyer tillbaka till nästet, där de dels tuggar dem och dels använder dem som gödselhalm för att odla svampar - deras favoritmat.
"Han skapade jorden för alla varelser…Vilken av er Herres undervek kan ni förneka?" (Koranen 55:10,13)
Kamelen
Av alla djur som nämns i skriften - hundar, hästar, åsnor, fåglar, gräshoppor, etc - valde Gud kamelen som den vi skulle reflektera över. I Koranen 88:17 läser vi "Varför reflekterar de inte över kamelerna och hur de är skapade?"
Kamelernas skapelse är ett mirakel i sig. Kamelen ses inte alltid som ett vackert djur. Men det är absolut perfekt för det som den behöver göra och var den behöver överleva. Detta är en gåva från Gud. Utan kameler skulle ingen kunna resa i öknen, så stora delar av världen skulle inte bara vara mycket svåra att leva i, utan helt omöjliga att leva i.
Hela kamelen är ändamålsenlig för sin överlevnad och för sin hjälp till människan. En kamels fötter, trots att de har hovar, har stora trampdynor som sprider ut sig i sanden och hindrar djuret från att sjunka ner i sanden. Kamelens ansikte är utformat som skydd från sol och sand. De tjocka ögonbrynen, tunga ögonlocken och tjocka ögonfransarna håller alla bort sand, och det finns t.o.m. ett tredje ögonlock som kan sluta sig i hårda stormar. De stilla näsborrarna har speciella muskler som kamelen kan stänga mot blåsande sand. Öronen har tjockt hår inuti örat, liksom utanpå örat för att hindra smuts och sand från att komma in i örat, och eventuellt orsaka infektion.
En kamels puckel är en fettknöl. Denna används som en energikälla när det finns dåligt med mat. Puckeln kan i själva verket krympa när det inte finns någon mat, men kamelen kan leva på den i många dagar. Och den återhämtar sig perfekt så fort mat är tillgängligt igen. På grund av att mat är så sällsynt i öknen, måste kamelerna kunna äta vad som helt (till och med tälten). Insidan av munnen är så hård att kamelen kan bita och tugga taggiga kaktusplantor utan att skad munnen.
Det mest otroliga är hur kamelen hanterar hettan och brist på vatten. Först och främst har kameler en låg ämnesomsättning, så energi används långsamt. Den normala kroppstemperaturen skiljer sig väldigt mycket. Den kanske börjar vid en låg temperatur i början av dagen, och kan ha stigit flera grader tills på eftermiddagen. När människans temperatur stiger flera grader är vi sjuka. Kamelen är ett av de få djur som kan svettas. De grova kroppshåren, som också fungerar som skydd mot det direkta solljuset, låter också kamelen svettas. Att svettas är ett effektivare nedkylningssystem än att flåsa (som hos hundar) eftersom mindre värdefull vätska går förlorad. Dessutom, på dess otroligt effektiva sätt, svettas inte kamelen förrän kroppstemperaturen nästan nått toppen av den normala temperaturen. Den förlorar inte vatten från blod, endast från köttet. Alltså förblir blodet tillräckligt tunt för att cirkulera och avlägsna kroppsvärme. Kamelen dricker bara när de behövs, och ersätter då endast det som gått förlorat. Om han förlorat 15 liter under de sista två dagarna, kommer han att dricka 15 liter och gå sin väg. Han kanske inte dricker alls på vintern. Kamelen kan också snabbt ersätta allt förlorat vatten - 100 liter på en väldigt kort tid. Andra djur som dricker för fort kan dö av förgiftning. Så kameler är verkligen anmärkningsvärda djur. När vi reflekterar över deras skapelse, som Gud instruerar oss att göra, kan vi inte låta bli att förundras över det sätt som Gud skapat dem för att perfekt passa in i sin nisch. Må Gud hjälpa var och en av oss att passa in i våra nischer likaså.